Stolt körkortsinnehavare utan bil

by Ulf Liljankoski on 17 maj, 2013

Ibland känner jag en oro att åldern ska påverka min ämnesomsättning, ta mig på sängkanten och påverka min kropp (läs rädslan för att bli tjock). Jag strävar ju efter att ha snygg kropp när jag är fyrtio. Långsiktigt. Och så har jag gjort sedan jag började styrketräna på allvar 1999-2000 när jag gjorde lumpen. Något som dock dämpar oron är att jag faktiskt alltid har rört på mig mycket, jag gillar att gå, jag gillar att cykla och jag undviker att köra bil (måste jag åka ett motorfordon tar jag gärna kollektivtrafiken).

När jag fick mitt körkort 1998, då jag var arton, bestämde jag mig för att köra så lite som möjligt. Att aldrig använda bilen i onödan. 2000/2001 köpte jag min första bil, en Opel Vectra 2.0i. Det var en automatare och jag brukade skryta om att i-et stod för insprut (observera att jag inte kan något om bilar). Ca 10 000 kr kostade den mig.

Av någon anledning lyckades jag att hålla mitt löfte att inte köra i onödan, även om jag klart gjort det någon gång, men överdrivet blev det aldrig. Så jag valde att sälja bilen två år senare. Mina föräldrar köpte den då de vant sig vid att ha två bilar hemma.

så 2002/2003 var sista året jag hade en bil. Min första och hittills enda bil, och jag har klarat mig toppen utan den (visst ibland lånar jag en bil när det behövs, dock ytterst sällan). Jag kör så sällan att flera av mina vänner blir förvånade när de får reda på att jag har körkort.

Jag tror alltså att detta valet har påverkat mina möjligheter att ha en snygg och välmående kropp livet ut. Bara för att du har körkort behöver du inte köra.

{ 0 comments… add one now }

Leave a Comment

Previous post:

Next post: