Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Att träna av utseendemässiga, estetiska skäl är helt okej! Även om den aktuella debatten kring utseendefixering och kroppsideal pågått sedan 1980-talet så är debatten långt mycket äldre än så. Jag tänker inte gräva i historia och social utveckling idag, men ska se om jag hinner skriva en artikel i ämnet i år. Våren är dock fylld av några större projekt som kommer att ta en hel del tid.
En sak som är säker är att kroppsideal har funnit under lång tid. Redan under antikens Grekland fanns kroppsideal. Inom all konst och till och med arkitektur har människokroppen stått i fokus. Liksom inom arkitekturen där styrka, nytta och skönhet varit måtten för god arkitektur, har samma värden varit något som styrt synen på kroppen. Sedan är det många gånger en av dessa som måtten som det finns mer av och idag har fokus inom styrketräningen hamnat på skönhet (skönhet utifrån dagens kulturella mått), inom annan sport, t ex brottning, är det dock nytta av styrketräning som är i fokus. Alla dessa kommer dock mer eller mindre tillsammans, styrka blir alltid en del av styrträning, nytta har vi alla av träning om vi inte tränar på ett sätt som skadar oss.
Kort sagt så vill jag säga att du kommer aldrig ifrån något av värdena. Tränar du för att uppnå nytta kommer du alltid att även få en portion skönhet och styrka. Vi kommer aldrig heller att komma ifrån att det finns skönhet i nytta och styrka.
Ytterligare en återkommande rekommendation i ämnet är att se dokumentärfilmen Pumping Iron (inspelningsår 1977) där Arnold Schwarzenegger berättar om tankarna kring att forma kroppen. Här är ett kort klipp från filmen: